34.ECT-behandling.

12 Februari 2008.

Är trött efter ECT-behandlingen. Det tar hårt på en. Särskilt ont har jag i huvet, nacke och rygg. Men det går väl över så småningom.

För övrigt; läget är rätt deppigt. Trött på det mesta. Inget känns bra. Mycket saknad, ångest, oro, ledsenhet, uppgivenhet. Allt i ett. Suck. Varför kan inget kännas bra? Jag tycker att jag kämpar på så gott jag kan. Försöker hålla mej ifrån destruktiva beteenden - det är svårt!

Sprang på en skötare idag, han vårdade mej när jag låg inlagd på PIVA (Psykiatrisk Intensivvårdsavdelning). Det var kul att snacka med honom! Saknar honom, men inte att vara inlagd - det saknar jag inte.

Idag ändrades det lite i min medicinering, igen. Jag känner mej som ett hopplöst fall; ingen medicin hjälper på mej. Får väl se hur det blir nu...

(Varför går det inte att ladda upp bilder? Tycker det är dumt!)

33.Hatar mej själv!

5 Februari 2008.

Hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar, hatar mej själv!!! Blir så ledsen och arg på mej själv för att jag inte kan låta bli allt sött. Godis, kakor. Åh, vad jag hatar mej själv! Lite kan jag skylla på att det är biverkning från den nya medicinen som är insatt. Men allt kan jag inte skylla på den, det är ju ändå jag som tar sötsakerna och slänger in dem i munnen.

Jag trodde att min ätstörning hade lugnat sej lite. Men icke. Inte kan man tro att jag varit en längre tid på ett behandlingshem, vilket jag har. Och det stället behandlar bla ätstörningar...

Mår inte så bra. Vet inte vad jag ska göra. Morsan är som en hök över mej. Kanske inte så konstigt när jag i slutet av förra året sa att det var lugnt och sen trycker jag i mej en massa tabletter. Så det är kanske inte så konstigt...

Varit på ECT-behandling idag. Huvudet och resten av kroppen värker. Är vinglig som om jag vore full. Det var i alla fall en snygg narkosläkare idag. *smile.

Inte är man omtyckt på vårdcentralen om man är självskadare. Inte alls omtyckt. Kan väl delvis förstå. Fast lite trevligare kunde de faktiskt vara.

32.Inlagd - utskriven.

1 Februari 2008.

Jaha, då har man varit inlagd på psyk, igen. Men denna gång "frivilligt", inte under LPT iaf. Men nu är jag hemma igen. Så det blev bara en kort-visit där. Men jag behövde vara där ett litet tag. Nu är det lite bättre.

Det var rätt lugnt på avdelningen. Stundvis var vi som mest 2 st patienter där. 2 patienter och ca 8-9 st personal. Snacka om intensivvård!

Han jobbade - min favorit. Det var så skönt för vi kunde sitta och snacka en längre stund, eftersom vi bara var 2 st patienter inlagda. Det var verkligen skönt att sitta och snacka om allt möjligt. Han förstår verkligen! Tack för ditt enorma stöd – det är guld värt!

Snön bara vräker ner. I massor.