108. Ett år sedan, exakt på dagen.
Tänk om jag förstått.
Tänk om jag agerat annorlunda.
Tänk om jag...tänk om jag kunnat hindra dej.
I'm Borderline. Här skriver jag om min kamp mot sjukdomen. Skriver om tankar, känslor och situationer–>kämpar efter luft. Har vanligtvis en kaotisk vardag. Livet som självdestruktiv är inte alltid så lätt. Jag berättar om verkligheten som existerar innanför psykiatrins slutenvård. Jag har vistats på flera olika låsta avdelningar å behandlingshem. Miljön där är speciell, rent av skrämmande ibland... [Vissa inlägg kanske kan uppfattas som stötande, därför bör känsliga inte läsa.]
1 Comments:
Nu känner inte jag till omständigheterna men känner ändå att jag vill säga något. Visst är reaktionen "tänk om jag hade gjort annolunda eller kunnat hindrat det" vanlig men inte vettig eller bra för en. Om någon verkligen vill göra slut på sitt liv går det endast på psyket eller i fängelse att hindra det. I det vardagliga livet är det omöjligt. På ett plam kan jag tycka man får respektera att personen valt det och på ett annat att det är något man som utomstående evenuellt bara kunnat fördröja men aldrig förhindra. Därför borde du inte ha dåligt samvete...
I mitt eget liv brukar jag tänka att självmord är en "permanent lösning på ett tillfälligt problem" men för vissa är problemet inte alls tillfälligt och då blir det lättare att förstå handlingen i sig.
Jacob
Skicka en kommentar
<< Home