89. Natt-ångest.

Jag är så rädd. Vågar inte gå och lägga mej, vågar inte somna, vill inte drömma. Vill inte gång på gång uppleva övergreppen i drömmarna. Det gör så ont. Mår dåligt när jag vaknar. Ofta vaknar jag av panik, är alldeles blöt av svett. Ibland vaknar jag av att jag skriker, och det händer också att jag vaknar av att jag slår och river mej själv i sömnen.

Rädsla. Det tar så mycket på mej psykiskt. Smärtsam rädsla.


Ledsen. Rädd. Ensam.

88. Fysisk smärta.

Kroppen gör sej hör om den fysiskt mår dåligt. Så har varit lite frånvarande härifrån på grund av strul med kroppen. Den gick i strejk, vägrade acceptera läget. Så har varit mycket sjukhus-besök senaste tiden. Men nu går det åt rätt håll i alla fall. Som tur är!

Men den psykiska smärtan finns också kvar. Vilket gör det ännu kämpigare.

Känner mej så ensam. Brottas med de destruktiva tankarna.

87. Freak.

I'm a freak.


På riktigt.

86. Vågar inte.

Hur ska man våga? Hur vet man att man får tillbaka fotfästet? Vågar inte tro. Vågar inte hoppas. Vågar inte våga.
Känner mej instängd i mej själv. Instängd i min egen rädsla.


Känner mej så vilsen. Oroligt vilsen.

Varför dyker den ständiga längtan upp om att skära? Skära för att lindra. Jag vet att det är fel. Det hjälper inte! Bara skadar. Ger men för resten av livet. Men ändå kommer längtan så ofta att jag blir rädd. Varför?

Men jag kämpar på, och tänker fortsätta att vara skadefri. Men varför ska impulser och längtan ockupera min hjärna? Det gör det svårare. Det känns som en tidfråga - hur länge klarar jag av att stå emot?