79. Våga? Eller inte?

Jobbigt samtal hos psykologen. Skit-jobbigt! Är helt slut!
Gick därifrån med tårar i ögonen och kände mej allmänt uppgiven och hopplös. Som tur var så stötte jag på pappan i min kontaktfamilj, så fick en kram av honom. Det lättade ångesten lite. Kände mej inte riktigt lika ensam då. Guld värt!

Min psykolog frågade om jag är villig att gå vägen. Vägen som innebär konstant kamp och energiskt kämpande. Och det vill jag. Jag har 2 val; antingen återgå till att leva inlåst på slutna avdelningar, eller leva ute i verkligheten vilket innebär att kämpa, kämpa,kämpa och kämpa... Hur ska jag orka? Men vill inte fortsätta att vistas på psyk 24 timmar om dygnet. Har gjort det tillräckligt.

Men klarar jag av det jag har gett mej in på? Jag tvivlar. Det gör ont att inse det, men jag tvivlar verkligen. Tror inte att jag har ork nog.

Sorg. Ensamhet. Oro.

78. Fötterna svajjar.

Känslorna rasar mot mej med storm. Känner att jag inte har så mycket att stå emot med. Frågan är hur länge jag orkar hålla mej upprätt. Huvudet upp och fötterna ner, det är så det ska vara. Men känns som att fotsulorna tappar mer och mer fäste med marken.

Jag känner mej så ensam. Så ensam i stora världen. Trots bra stöd så känner jag mej ändå så ofantligt ensam. Slåss med traumatiska minnen, som aldrig går att beskriva för någon hur pass mycket de sliter sönder en. Kanske det delvis är därför som jag känner mej ensam? Jag vet inte. Det enda jag vet att jag känner mej så otroligt ensam och liten ibland.

Varför snurrar det så mycket i tankemaskineriet? Mitt i det kaotiska tänket kommer de där luriga tankarna att jag lika väl kan skära sönder mej, lägga in mej på psyk och slippa leva. Men det är bara falskt. Falskt, falskt, falskt!!! Det sjuka försöker luras. Försöker ta genvägen som leder till snabb ångestlindring. Men den vägen är falsk. Men hur ska man orka kämpa emot allt som gör så ont, så ont?

Smärta och ensamheten äter långsamt upp mej.

Hur trött kan man egentligen vara? Min kropp orkar ingenting känns det som. Inte psyket heller för den delen. Vad är det som händer?