100. Världen svajar

Mina ben skakar. Världen svajar, eller egentligen vet jag att det är mina fötter som har svårt att hitta fotfäste. Jag försöker hitta balansen, men finner den inte. Vet inte vad jag ska ta mej till.

De har nämnt inläggning, men det vill jag inte, det känns inte bra. Dessutom finns det vissa människor som inte tycker att jag ska vara där, utan att jag ska klara av att stå på egna ben. Fast helt ärligt så kanske det vore lämpligt att bara på sjukhuset just nu. Men rädslan att söka hjälp skrämmer mej.

Jag är rädd för att bli inlagd.
Jag är ännu räddare att bli nekad vård. Och frågan är hur jag hanterar det i min ensamhet. Jag är rädd för mej själv, rädd för vad jag kan göra.

Världen gungar.
Utsikten snurrar.
Benen sviktar.
Själen gråter.

99. Vilsen

Vilsen.
Jag är vilse.
Jag har gått vilse.
Vilse, vilse och åter vilse.
...vilse i mej själv...


Jag kämpar på så mycket jag orkar, men känner hur jag långsamt faller neråt, faller närmre en depression.
Orkar inte med att må ännu sämre! Vardagen är en stor kamp.
Kämpar mot självskadeimpulser, och självskadebeteende. Det är så svårt! Det tar på krafterna.

Inners inne finns en viss känsla av att jag nog behöver hjälp snart innan det rasar, men vill inte läggas in igen.
Alla säger att jag ska vara ute i det fria...men om man är vilse i sej själv, hur går det då?
Jag vet inte, jag vet faktiskt inte...

Vilsen
Fundersam
Rädd
Osäker
Smärta
Ensam


...försöker, famlar, hittar inte, ensam i vilsenheten, tomhet...