30.Nyårsafton på psyket.

31 December 2007.

Då var det Nyårsafton. Nyårsafton och jag ska snart tillbaka till den låsta avdelningen. Ska befinna mej där vid 12-slaget. Det tyckte läkaren, och lika bra är nog det. Jag känner att det skulle inte funka så bra annars. Vill inte riskera att få tillbaka vaket, igen!

Jaha, nytt år snart då. Antagligen sover jag när det nya året börjar. Om sömnmedicinerna gör sitt jobb dvs. Hoppas. Orkar inte vara uppe när folk skjuter raketer och är glada.

Detta året har ju inte varit nån höjdare, så jag hoppas att 2008 blir lite bättre.

Om man summerar år 2007 så ser man fort att det har varit ett kaos-år, på många sätt. Hela året, utan 3 ynka veckor, har jag varit inom slutenvården!! Psyk. Pinsamt. Jag är mittsyckad! Ett freak.

Det senaste kaoset är ju överdosen som skedde för inte så länge sen. Det är därför jag är inlagd nu. ..
Ledsen. Jag vill oxå kunna leva. Jag vill må bra!

I am a freak.

29.Extra-vak.

28 december 2007.

Hade lite permission från avdelningen förra veckan. Skulle få vara hemma några dagar. Men tyvärr gick det inge vidare. Hade min plats kvar på PIVA (psykiatrisk intensivårds-avdelning), så det var bara till att åka in och bli inlåstigen. Eller morsan drog dit mej med andra ord.

Trots att jag hade min plats kvar så skulle jag träffa jour-läkaren. Det pga att den skulle bestämma vilken övervakningsgrad jag skulle ha, plus att laga mitt yttre. Lappa ihop mina skärsår.

Läkaren bestämde att jag åter igen skulle ha extra-vak! Jag som nyss hade blivivt av med mitt! Men det vara bara till att gilla läget.
Jag blev ihop-lappad och så kom personal från avdelningen och hämtade mej. Och sedan var jag ständigt förföljd av mitt extra-vak och inlåst på avdelningen.

Friheten som att gå på toa ensam, sova ifred, äta så mycket (så lite) som jag ville, var nu borta igen. Åter igen fick jag dras med att personal ständigt bevakade mej. Jag fick stå ut med att personalen står och tittar på mej när jag sitter på toa, lika så när jag står i duschen. Snacka om att inte ha nåt privatliv!

Ständigt bevakad av personal tar på krafterna. Att hela tiden ha någon personal högst 1 meter ifrån sej är krävande på många sätt. Det går inte att föreställa sej hur det är! Man känner sej lite som en 3-åring som hela tiden har en människa i hälarna. Men allt är ju för min egna säkerhet, det vet jag.

Även därför blev jag noggrant visisterad innan jag blev insläppt på avdelningen. De körde till och med med metalldetektor. De visste att jag inte var att lita på. De har lärt känna mej vid det här laget... Skrämmande, men så är det.

Nu är jag fri från extra-vaket och har till och med fått åka hem en liten stund! Skönt! Att leva på en psyk-akutavdelning är ingen höjdare.

Suck, måste gå och trycka i mej en näringsdryck nu, igen. Inte konstigt att jag går upp i vikt som avdelningen göder mej.

Snart tebax till avdelningen.

28.Inlagd, igen.

15 September 2007.

Jaha, då var man inlagd, igen! Tydligen så klarar jag mej inte på egna ben! Åh, vad less jag blir!

Har legat inne nu i 3 veckor. Och minst 1 vecka till blir det eftersom jag är under LPT. Suck! Men har nu i alla fall sluppit extravaket. Skönt att slippa ha någon som är en meter ifrån en och som tittar på en vad man än gör. Skönt att få gå på toa ifred, skönt att få sova ifred, skönt att bara få vara i fred.

Är hemma på permis nu. Och ångesten är superhög. Vet inte vad jag ska ta mej till. Får inte göra mej illa, då kommer jag aldrig att få åka hem. Måste klarar mej. Måste låta bli att falla ner i skuggans mörker. Men hur ska jag få luft när det inte går att andas? Jag kvävs långsamt inifrån.