64. Ljus glimmar till ibland.

Ibland glimmar lite ljus igenom mörkret. Men det ständiga mörkret finns ändå kvar vid min sida, och runt omkring mej.

Mörkret är starkt och gnager på mej. Ibland får jag lyckan att kunna krypa in i G's famn och gömma mej från mörkret, en liten stund i alla fall. Hans långa armar håller om mej och jag får känslan av trygghet.

Ångesten smyger sej på. Jag vet att jag har en skit-tung dag imorgon. Men jag måste (och vill) hålla mej skadefri! Jag måste! Dessutom måste jag gå upp i vikt till tisdag... Panik!!! För på tisdag ska jag tillbaka till avdelningen, och då kommer de att väga mej. Vill inte!

Jag är så rädd att de kommer sätta in mej på ätstörnings-programmet! Men det är lixom inte min huvudproblematik nu. Jag äter, och behåller det. Visst, det går långsamt, men det måste det få göra om det ska hålla i längden.

Stödfamiljen kommer hem i morgon. Vet ej om jag ska dit då. Just nu har jag noll koll känns det som. Det är så mycket som snurrar i huvudet. Det är så mycket som oroar mej. Hjälp. Saknad.