59. Ångest-nätter-

Att gång på gång under natten vakna upp med ett ryck av mardrömmar. Det gör så ont, det skär inombords. Jag tvingas uppleva skiten igen. Jag ser och känner känslorna, de kommer upp åter - 10 år senare...

När jag vaknar vet jag inte var jag är, ofta tror jag att jag är där, att monstret är bredvid och på mej, att han åter har låst in mej i det lilla rummet. Jag vaknar ofta av att jag hyperventilerar och krampar.

Jag är trött på att varenda natt går till såhär. Inte en enda natt får jag sova i lugn och ro. Han, monstret, har satt djupa spår i mej. Han förföljer mej i minnen och drömmar, både fysiskt och psykiskt.

Min psykolog undrar hur jag orkar stå på benen, med tanke på det underskott av sömn som jag har. Vi har kartlagt min sömn, och det såg inte bra ut. Inte konstigt att min kropp säger ifrån titt som tätt. Jag förstår inte heller hur jag orkar, när jag orkar dvs...

Anledningen till att jag orkar är G. Han ger mej kraft. Han förstår, han bryr sej, han är rädd om mej. På riktigt. Han är enda ljuset i mörkret. Han är underbar!