86. Vågar inte.
Känner mej instängd i mej själv. Instängd i min egen rädsla.
Känner mej så vilsen. Oroligt vilsen.
Varför dyker den ständiga längtan upp om att skära? Skära för att lindra. Jag vet att det är fel. Det hjälper inte! Bara skadar. Ger men för resten av livet. Men ändå kommer längtan så ofta att jag blir rädd. Varför?
Men jag kämpar på, och tänker fortsätta att vara skadefri. Men varför ska impulser och längtan ockupera min hjärna? Det gör det svårare. Det känns som en tidfråga - hur länge klarar jag av att stå emot?
Etiketter: rädd, skadefri, skära, varför, vilsen, vågar inte
2 Comments:
Det kunde varit jag...
Jag är just nu på "avvänjning" efter en ganska intensiv tid med självskadande, och får hjälp i form av akupunktur i öronen. Samma akupunktur som ges vid avvänjning av alkohol, nikotin och narkotika.
Vet inte om det kan vara nåt för dig... men det stillar i alla fall det yttre av min "abstinens".
kämpa kämpa kämpa, ge inte upp!!
Det kan komma ljuspunkter.
Jag har mått ganska bra senaste dagarna, helt otippat! så man vet aldrig, ge inte upp!
Kramis
Skicka en kommentar
<< Home