79. Våga? Eller inte?

Jobbigt samtal hos psykologen. Skit-jobbigt! Är helt slut!
Gick därifrån med tårar i ögonen och kände mej allmänt uppgiven och hopplös. Som tur var så stötte jag på pappan i min kontaktfamilj, så fick en kram av honom. Det lättade ångesten lite. Kände mej inte riktigt lika ensam då. Guld värt!

Min psykolog frågade om jag är villig att gå vägen. Vägen som innebär konstant kamp och energiskt kämpande. Och det vill jag. Jag har 2 val; antingen återgå till att leva inlåst på slutna avdelningar, eller leva ute i verkligheten vilket innebär att kämpa, kämpa,kämpa och kämpa... Hur ska jag orka? Men vill inte fortsätta att vistas på psyk 24 timmar om dygnet. Har gjort det tillräckligt.

Men klarar jag av det jag har gett mej in på? Jag tvivlar. Det gör ont att inse det, men jag tvivlar verkligen. Tror inte att jag har ork nog.

Sorg. Ensamhet. Oro.