83. Daglig kamp.
Jag känner mej totalt misslyckad. Bara min närvaro känns som att den förstör omgivningen. Känner mej så dum och äcklig. Ledsen.
Hur ska jag förklara för att nån ska förstå? Kan någon förstå?
Varenda dag är en stor kamp. Även om jag utåt sett inte alltid visar det, så kan det faktiskt vara djävulskt kämpigt. Får bara inte ord på det. Men ont gör det. Smärta vet de flesta vad det innebär.
Hade jag varit kvar på avdelningen så hade jag kunnat skita i allt, bara be om medicin och bli nerdrogad. Skönt! Fast skrämmande. Det gynnar ju inte direkt för nåt liv. Jag vill ju faktiskt leva. Fast leva, på riktigt.
Jag är rädd. Rädd på riktigt!
Etiketter: drogad, misslyckad, rädd, smärta, äckel
posted by MefiX at 1:00 em
5 Comments:
Går in och läser lite då och då. Trasigeheten är nog det svåraste att leva med. Men vi lever, ibland känner iaf jag en sting av lycka av bara det. För mina nio liv har jag räknat ut att dom troligen är slut.
Hoppas det vänder för dig!
Kram
M
åh jag vet EXAKT det där! Får jag citera dig på min blogg? helt klockrent skrivet!
Jag har mailat tillbaka till dig förresten, svara när du vill och orkar.
STOR KRAM!
hej igen.. hur är det...? kram
Kom in på din blogg av en slump, och jag är diagnostiserad Borderline, 19 år gammal kille. jag har funderat på om det finns nå behandlingshem eller något för det som du känner till? orkar inte riktigt med livet och denna känsla av sorg och fullständig ensamhet, gör ont i själen.
Jag förstår, tro mig. Jag är i samma sits som du! Kämpa på, det är svårt att ens öppna ögonen ibland, men folk säger att det kommer en vänding snart, och jag väljer att tro på det, hur långt bort det än verkar. KRAM!
Skicka en kommentar
<< Home