66. Svår & krokig väg.
Tiden tuffar på, vardagen går. Det har gått bättre de senaste veckorna. Men jag är fortfarande otroligt rädd att falla tillbaka ner i mörkrets djupaste djup. Det skulle jag aldrig klara av igen.Trots att vissa bitar går lättare nu så är det fortfarande en svår och krokig väg som jag har framför mej. Otroligt kämpig!
Idag var jag en stund på avdelningen. Fy, vilket kaos! Det gör ont att se patienterna lida så fruktansvärt av ångest och psykisk smärta! Folk skrek, slog huvudet i väggen mm... Jag förstår inte hur jag har stått ut att "leva" i den miljön. Men jag var väl så nere och sänkt att jag inte märkte nåt. Jag var ju själv en av "dem" som slog mej, och så personalen tvingades hålla i mej för att jag inte skulle förstöra hela mej själv. Usch! Smärta.
Rädsla. Smärta. Oro. Saknad.
Etiketter: avdelning, mörker, nere, orolig, rädsla, saknad, smärta
posted by MefiX at 6:30 fm
3 Comments:
Hej, har sträckt läst hela din blogg nu. Du verkar ha gått igenom så mycket. Jag beundrar dig och tycker du är jättestark. När du väl klarat dig ur detta kommer du klara vad som helst! Jag har också borderline, lider av ångest och självskadebeteende. Jag kan delvis förstå den smärta du känner och hur jobbigt det är att leva med sig själv. Kämpa på tjejen! Kram Lillan
Hej. Jag känner igen mig i det du skriver, rädslan för att falla igen, vetskapen om hur långt ner man kan falla, rädslan för att hamna där igen. Jag hoppas att du klarar det. Kram och ta hand om dig.
Hej!
Hittade hit när jag sökte efter bloggar om borderline så tänkte lämna en kommentar. Har själv samma diagnos. Jag har själv varit inlagd fast för några år sedan, har dock aldrig upplevt det som du beskriver men ibland blir ångesten för stormig så man verkligen har lust att slå huvudet i väggen eller vad som helst för att bli av med den.
//Maria
Skicka en kommentar
<< Home