onsdag, november 14, 2007

27.Suddiga värld.


Det växer, det gör fruktansvärt ont. Jag mår illa. Jag vill spy. Spy upp allt det onda. Det växer i magen på mej. Det är som ett monster. Ett monster som växer och blir större för varje dag, men som även käkar upp mej inifrån.
Jag mår så fruktansvärt illa. Det trycker på bröstkorgen. Jag kan inte andas. Kipar efter luft, men det hjälper inte.

Jag vill skrika, jag vill spy. Vill att det onda ska försvinna. Det trycker ständigt i magen, skär i hjärtat, drar ihop luftvägarna. Jag blir svimfärdig, allt snurrar omkring mej.

Jag är rädd för allt. Jag vill ha någon att krama. Vill ha en hand att hålla i. Någon som finns vid min sida. Vill kunna känna trygghet.

Jag är trött på att ständigt vara rädd. Ständigt må dåligt. Trött på att inte veta om jag klarar av något. Vet inte hur länge till jag orkar. Hjälp!

Det känns så hopplöst ibland. Nära på att ge upp. Men jag vill leva. Jag vill verkligen det. Döden skrämmer mej, fast att den är så långt bort, men ändå så nära...



För varje dag som går så rinner mitt blod ut genom såren.
Livet rinnner ut sakta ut ur mej.
Behöver någon som kan stoppa blodet.
Hindra mej från att förblöda.

Behöver en kirurg.
Både invärtes och utvärtes.
Någon som kan laga.
Laga mitt trasiga jag.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

DET kallar jag ångest! Mycket bra beskrivning. Synd du ska behöva uppleva det bara. Finns det inget som lugnar lite..? Stor varm kram iallafall. :)

Vixina.

6:26 em  

Skicka en kommentar

<< Home