18.Långsam kvävning.

Det känns som att jag håller på att kvävas till döds. Luften räcker inte till. Det är tungt. Tungt och jag känner mej ensam. Vet inte vad jag ska göra.
Långsam kvävning.

Ångesten kryper i hela mej. Ångest upp till öronen, och lite till.
Gaah! Har man inte varit nere så blir man ju det garanterat nu! Fast sanningen är ju den att den senaste tiden har allt känns dubbelt så tungt. Det jag vill är ju att kunna leva ett liv och vara hel fysiskt och psykiskt.

Nu känner jag mej så oerhört trasig. Söndertrasad.
Ett inre kaos.
Kaos som jag vill lindra med smärta, men ändå inte. Det är så dubbelt.

Jag vill inte dö, men hur länge går det att leva utan luft? Känslan av att jag inte får tilräckligt med luft tömmer mej på den lilla, lilla kraft som jag hade.
Kraftlös. Slut.

Varför? Hur har det kunnar bli såhär?
Vad har jag gjort för fel?
Varför blir det aldrig bättre?

Shit, vad jag saknar Micke! Det gör ont, ont, ont, ont, ont...!
Saknad i evigheter.
Saknad utan slut.

I need some HELP!