lördag, juli 28, 2007

22.Känslomässig katastrof.


Det är känslomässig kaos i mej. Jag håller på att slitas i bitar av all smärta. Det är mer smärta än vad jag klarar av att överleva med. Jag fixar det helt enkelt inte.
Jag vet inte var jag ska göra av allt jag känner. En sekunden känner jag ingenting och nästa är det överväldigande av en massa känslor. Jag vet inte längre vad som är vad. Ett enda koas.
Livet är verkligen i lutande uppförsbacke. En uppförsbacke som tycks vara utan slut. Jag känner mej så underlägsen så. Min kraft är på sparlåga, vilket innebär att när som så tar det slut. Mer än slut.
Rädslorna är enorma. Rädd för att leva, rädd för att dö.
Ilska och rädsla gör mej galen. Jag känner att jag håller på att förlora kontrollen. Känner av kontrollförlust.
Kan varken sitta eller ligga utan att skärsåren gör sej påminda. Otrolig smärta! Blir så ledsen på mej själv; har kämpat som en gris för att hålla mej skadefri, men återigen har jag fallit dit. Jag har förlorat kontrollen över känslorna. Jag vill inte skära mej, men det är enda sättet att överleva på nu. På lång sikt vet jag att det inte hjälper, snarare tvärtom. Men när ångesten kommer så tänker jag inte så långt. Utan då bara handlar jag för att överleva. Och det är först efteråt jag kommer på mej själv sitta med rakbladet i handen.
Jag hatar mej själv!
Hur jag än gör blir det fel!
Trycker i mej Stesolid för att orka. Men vet att det är ingen bra lösning. Men vad ska jag göra?
Jag känner mej så ensam så ensam.
Hur överlever man?
Inga olyckor eller andra hemskheter, tack!

Etiketter: , , , , , , , , , , ,