25.Hopplösa oändlighet.
Hopplösheten bara växer inuti mej. Var hos farbror doktorn idag, blev väl rätt så väntat. Hade hoppats på att få börja trappa ner några av medicinerna, men icke - fick istället en ny! En till. Är nu uppe i ca 13-14 olika mediciner, dagligen! *Ledsen.
Jag måste vara ett hopplöst fall! Inget verkar hjälpa på mej. Känner mej så deppig, så nere. Depp och ensam. Ensam mot mörkret. Vad ska jag göra? När inte ens de mest specialiserade läkarna vet vad de ska göra av mej, hur ska jag då kunna tro på förbättring? Det känns så avlägset. Sorgligt att säga det, men livet känns avlägset.
Lever i en dimma. Går runt i min bubbla. Jag ser eller känner inte riktigt verkligheten. Dras ständigt med en enorm inre smärta som tar all min uppmärksamhet.
Hörde ett samtal mellan två kvinnor idag, och shit vad arg jag blev. De satt och disskuterade utmattningsdepression, sjukskrivningar, depression, terapi m.m. Och de menade på att det var oförskämt att sjukskriva sej och gå hemma, de menade på att det var lyx. De sa att det räcker ju med att man går till läkaren och säger att man sover lite dåligt så blir man sjukskriven. Så fel, så fel, så fel, så fel så...! Så är inte verkligheten! -> De skulle bara veta vilket helvete det är att må dåligt psykiskt!
Har man någon sjukdom eller fysisk skada så kanske man i alla fall kan hitta något läge att sitta i utan att det gör allt för ont, men mår man psykiskt dåligt som kommer man inte undan. Det finns och känns hela tiden! De verkar inte förstå vilken smärta det är att 24 timmar om dygnet dras med inre demoner och ett ständigt mörker!
Kommer det någonsin att bli bättre? Det känns så hopplöst!
Kommer jag någon gång att kunna ha ett fungerande liv? Jag vill vara hel & frisk både fysiskt och psykiskt!
Jag måste vara ett hopplöst fall! Inget verkar hjälpa på mej. Känner mej så deppig, så nere. Depp och ensam. Ensam mot mörkret. Vad ska jag göra? När inte ens de mest specialiserade läkarna vet vad de ska göra av mej, hur ska jag då kunna tro på förbättring? Det känns så avlägset. Sorgligt att säga det, men livet känns avlägset.
Lever i en dimma. Går runt i min bubbla. Jag ser eller känner inte riktigt verkligheten. Dras ständigt med en enorm inre smärta som tar all min uppmärksamhet.
Hörde ett samtal mellan två kvinnor idag, och shit vad arg jag blev. De satt och disskuterade utmattningsdepression, sjukskrivningar, depression, terapi m.m. Och de menade på att det var oförskämt att sjukskriva sej och gå hemma, de menade på att det var lyx. De sa att det räcker ju med att man går till läkaren och säger att man sover lite dåligt så blir man sjukskriven. Så fel, så fel, så fel, så fel så...! Så är inte verkligheten! -> De skulle bara veta vilket helvete det är att må dåligt psykiskt!
Har man någon sjukdom eller fysisk skada så kanske man i alla fall kan hitta något läge att sitta i utan att det gör allt för ont, men mår man psykiskt dåligt som kommer man inte undan. Det finns och känns hela tiden! De verkar inte förstå vilken smärta det är att 24 timmar om dygnet dras med inre demoner och ett ständigt mörker!
Kommer det någonsin att bli bättre? Det känns så hopplöst!
Kommer jag någon gång att kunna ha ett fungerande liv? Jag vill vara hel & frisk både fysiskt och psykiskt!
Famlar i mörkret. Får inte tag i något att hålla mej i. Jag faller sakta. Blir hjälplös. Behöver en hand att hålla i. Trevar efter en i dimman, men finner ingen. Ingen vågar sträcka ut sin näve till mej. Jag skrämmer bort allt och alla. Vet att mina självdestruktiva beteenden kan se brutala och hemska ut, men jag är inte mina sår och ärr - det finns någonting innanför dessa. Någonting som snart är ingenting...
Så ensam.
Någonting som snart är ingenting.
Etiketter: demonerna, depression, dimma, doktor, ensam, hand, hopplös, ingenting, mörker, någonting, sjukdom, självdestruktiv, terapi, verklighet
posted by MefiX at 11:24 fm
2 Comments:
Länkar till din blogg i min, tycker du skriver mycket bra och på ett sätt så man kan sätta sig in i det och välbeskrivande.
Åh vad frustrerande det här är! Jag sitter på skolan och har psykologi B, och sökte på internet. Så hamnar jag på din blogg och tar mig inte härifrån!
Jag vill så gärna hjälpa dig, och det känns som att jag känner dig redan nu. Jag vet vad en demon är, och jag vet hur de fungerar. Det finns en god sida, kanske jag kan hjälpa dig att komma dit, att ta dig ifrån det här hemska, onda? Jag har sett mirakler ske, folk där ben, det ena kortare än det andra, växt ut. Min kompis mamma blev frisk från dödlig cancer. Detta sker hela tiden, överallt i världen!
Det du har i dig är inte något som man kan ta på, inget man kan se, visst? Dina känslor och tankar kan man inte ta på, eller hur? Men det betyder inte att de inte finns. Det måste vara någon som bor i dig, som styr dina tankar, visst? Mina tankar styrs också ganska mycket av någon som bor i mig, med det är en behaglig "ande" . Jag valde det själv en dag för sex månader sen, och sedan dess har jag haft den här "anden" i mig. Alla kan få den.
Jag lämnar min msn här, jag är sjutton år. Du får göra precis som du vill - jag vet bara att jag vill hjälpa dig. Och jag vet vilka konsekvenser det kan innebära, eftersom jag läst ganska mycketo m borderline. Men jag vet att du är mer än så, du har en personlighet!
Ha det gott, ta hand om dig!
/Therese
sessan927_@hotmail.com
du kan även kolla in den här sidan http://www.extremeprophetic.com/
Skicka en kommentar
<< Home