97. Hopplös, hopplösare, hopplösast
Hopplös, hopplösare, hopplösast - så känner jag mig.
Fast jag vet att om jag faller djupare ner i depressionen och börjar skada mig igen så kommer de lägga in mig. Och då är det inget att diskutera om, det vet jag - då är det att välja mellan "frivillig" inläggning eller LPT. Självklar så går jag med på det "frivilligt" om det går så långt.
Men jag kämpar för att hålla mig utan för alla låsta dörrar. Försöker stå på benen. Men tvivlar på att jag klarar det så länge till. Orken tar slut. Samtidigt vill jag ju ha hjälp! Men det de kan erbjuda är första hjälpen, inte mer. Jag gråter av frustration och förvirring.
Jag är vilsen, vet inte vad jag ska göra, vet inte åt vilket håll jag ska gå. Jag vill ju må bra!
Kämpar för att hålla mig ifrån världen bakom okrossbara fönster, två-dubbla låsta dörrar, bältes- och isoleringsrum, plastbestick mm... Jag vill inte hamna där igen. Jag har tillbringat så ofantligt många månader där i mitt liv. Men...
...men jag vet inte om jag orkar mer. Jag vet inte vad jag ska göra.
Var på psyk idag och träffade en av mina öppenvårdskontakter. Rätt tidigt kom det på tal om inläggning på akutavdelningen. Men vad kan dem göra för mig? Visst de kan ge mig en kort tids trygghet, men allt blir ju inte bra för det. Det blir likadant när jag kommer ut igen. Helvetet finns ju kvar i vardagen, det som kväver mig.
Fast jag vet att om jag faller djupare ner i depressionen och börjar skada mig igen så kommer de lägga in mig. Och då är det inget att diskutera om, det vet jag - då är det att välja mellan "frivillig" inläggning eller LPT. Självklar så går jag med på det "frivilligt" om det går så långt.
Men jag kämpar för att hålla mig utan för alla låsta dörrar. Försöker stå på benen. Men tvivlar på att jag klarar det så länge till. Orken tar slut. Samtidigt vill jag ju ha hjälp! Men det de kan erbjuda är första hjälpen, inte mer. Jag gråter av frustration och förvirring.
Jag är vilsen, vet inte vad jag ska göra, vet inte åt vilket håll jag ska gå. Jag vill ju må bra!
Kämpar för att hålla mig ifrån världen bakom okrossbara fönster, två-dubbla låsta dörrar, bältes- och isoleringsrum, plastbestick mm... Jag vill inte hamna där igen. Jag har tillbringat så ofantligt många månader där i mitt liv. Men...
...men jag vet inte om jag orkar mer. Jag vet inte vad jag ska göra.
Etiketter: depression, faller, förvirrad, gråter, hopplös, kämpa, låsta dörrar, PIVA, sorg, vilsen
posted by MefiX at 2:05 fm
7 Comments:
hoppas allt blir bättre snart, ligger själv inne "frivilligt" och har borderline så man kan nästan säga att jag vet hur det är <3
Hej! Jag har också borderline och 1000 diagnoser till, så det senaste inlägget du skrev så var det som att jag själv skrivit det. Jag vet hur det känns. Det är viktigt att bara omges av personer som har förståelse och kan ge kärlek. Kika gärna in på min blogg om du har lust. Där skriver jag om borderline, ADHD o alla mina andra diagnoser. Du är inte ensam. Jag känner också hopplösheten hela tiden och att vara in o ut på psykakuten, det hjälper inte att vara där, man behöver en bra behandling och bra personer runt sig. Jag har märkt att vissa antidepressiva mediciner hjälper mot min ilska som kan komma från ingenstans och kan hjälpa annat också. Just nu tar jag bara Stesolid men all medicin är inlåst och min make har nyckeln men det hindrar inte mig att skära mig men har inte gjort det på ett tag så jag vet inte om min psykologkontakt en gång i veckan funkar. Ta hand om dig och tänk på att du har och går igenom nåt som är så psykiskt påfrestande och att du fortfarande är i livet, det betyder att du är stark. Bär med dig det i hjärtat. Jag såg det inte själv på det sättet, det var folk runt mig som sa att jag var stark, för jag lever ju, jag hade lika väl inte gjort det. Hoppas på att du får en bra behandling..
Kram kram F
hoppas du klarar dig bra.
Hej! Jag bloggar också om psykisk borderline och även ptsd och anorexi. Jag har tittat lite på din sida och har upptäckt att vi har mycket gemensamt. fortsätt kämpa! det säger alla till mig
kramar
Gud vad fin blogg du har. Följer din kamp via bloglovin följ gärna min också..Kramar
Många kramar. Känner igen mig så mycket i dina inlägg.. har också borderline.
Hej. Hörde talas om terapimetoden dbt(dialektisk beteendeterapi)Metoden utvecklades i USA av professor Marsha Linehan som själv har borderline. Kanske kunde det vara någon hjälp?
Skicka en kommentar
<< Home