onsdag, maj 05, 2010

90. Orkar jag verkligen mer?

Det blir ju bara jobbigare och jobbigare. Ångesten bara ökar! Jag klarar av mindre och mindre. Jag är helt slut! Hur ska man orka? Jag förstår inte! Hjälp!

Jag har uppenbarligen fallit ned i en svacka igen. Mår verkligen skit! Förstår inte hur man ska stå ut! Hur står man ut med ångesten utan att skära sej och att överdosera tabletter? Hur gör man? Help!

Att läggas in på avdelningen hjälper inte.
Det enda de kan göra där är att ge mej massa lugnande medicin och försöka förhindra att jag skadar mej själv. Vore så skönt att bli nerdrogad av lugnande. Så himla skönt! Känslan av att vara hög är skrämmande lockande. Men jag vet att det är ingen lösning. Det är bara en tillfällig så kallad lösning som inte är "åt det friska hållet".

Jag mår så dåligt! Känner mej som världens ensammaste. Allt jag gör blir så fel! Vad ska jag göra?


...jag vågar inte somna om...
...vill inte uppleva övergreppen i drömmarna, igen...
...det gör så ont...så himla ont!
Hela jag blir förstörd...ett äckel!

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

11 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag önskar så att jag hade ett jättebra svar att ge dig.
Men. Jag vill mest säga... att jag läser din blogg och tänker lite på dina tankar, och hur jag själv hade det i din ålder.
Jag tror att du är en bit på väg i din resa. Den är långt i från färdig. Den kanske är ett livsprojekt. Men jag tror att du kommer att kunna må bättre än vad du gör nu.
Detta tar tid. Att klura ut hur man själv är funtad, och hur man stoppar sig själv i tid. Jag har kommit en bra bit på vägen, men plumsar fortfarande ner i mina svarta hål då och då.
Fortsätt att jobba på att acceptera att det är så här du är.
Ta emot den hjälp som kan erbjudas dig, och jobba vidare med att hantera din ångest istället för att döva den eller fly från den. Kräv att du får de verktyg du behöver. För det finns verktyg... specialdesignade även för dig. De kanske inte är uppfunna än. Men det finns.
Kämpa flickan!!!

11:35 em  
Anonymous Anonym said...

Det där är symptom på ptsd inte borderline. Försök få kbt-terapi för din ptsd.

11:51 fm  
Anonymous Anonym said...

Det här låter kanske jättedumt men det har fungerat för mig. Välj ut en oerhört positiv tanke, t.ex. "Livet är en glädje, och det är fyllt med kärlek." och tvinga dig själv att säga det om och om igen (när du är ensam) och tvinga dig själv att tänka den tanken om och om igen, 100 gånger om dagen, även om du inte tror ett dugg på den. För ditt huvud är fullt med en massa totalt motsatta tankar, medvetna och undermedvetna. Och när du tvingar dig att tänka en motsatt tanke, så blir det tillslut, om du gör det kanske en vecka, som en skön liten vilopaus för hjärnan. Om du tvingar dig att göra det ännu längre, kanske i en månad, så kanske du tillslut börjar tro på tanken också,så var det för mig i alla fall. Men du måste tvinga dig själv jättemycket i början, och bara göra det på rent tvång; Livet är en glädje, och det är fyllt med kärlek,Livet är en glädje, och det är fyllt med kärlek.Livet är en glädje, och det är fyllt med kärlek.osv, 100 gånger.

6:20 fm  
Blogger måbra said...

Livet är inte en lätt match. Tro mig, jag förstår vad det innebär att må. Finns det något du vet att du brukar tycka om, försök göra det TROTS att din känsla säger att den inte vill. Det är det råd jag kan ge dig just nu... /M

4:59 em  
Blogger Tintin said...

Hej,

Jag hittade din blogg av en ren slump och har nu suttit och läst alla dina inlägg i över 2 timmar...jag fastnade totalt. Jag känner igen mig i det du skriver, jag själv har borderline och svårt självskadebeteende och har spenderat väldigt mycket tid på psykiatriska slutenvårdskliniker och JAG VET hur kämpigt det är att leva. Jag vill så gärna göra slut på allt ont, men precis som du skriver så kan jag inte för jag skulle svika mina nära och kära, och det får jag bara inte. Jag skriver dagligen i en blogg också, den är låst men om du vill så kan jag öppna den för dig om du vill läsa? Skicka mig din mailadress bara.

tintin.anncatrin@gmail.com

Varm kram,
Tintin

P.S Du är inte ensam, vi är fler som famlar i mörkret.....

9:01 fm  
Anonymous Saari said...

Kämpa på! Det är du skyldig dig själv!

Själv har jag klippkort på psykiatrins slutenvård och man blir fanimej förstörd av att vara inlagd så mycket. När man väl kommer ut i världen är allt skrämmande, stort och svårt. Varje gång jag skrivs ut är det som att man måste lära sig leva om igen.

Ta hand om dig!

5:55 fm  
Blogger Tintin said...

Hej igen,

Det var ett tag sedan du uppdaterade din blogg...har du slutat skriva eller skriver du någon annanstans?

Styrka till dig.

Tintin

2:51 fm  
Anonymous Eriiza said...

Förstår det där..
Hur gör man utan självskada ?
Jag har inga svar på det.. Tror tyvärr inte att någon har det.
Och inläggning kanske är bra, hur mådde du sist du var inlagd (om du varit inlagd tidigare) ?
Kämpa på !

9:42 fm  
Anonymous mella said...

Du är långt ifrån ensam.
Lider också av Borderline eller "känslomässig personlighetsstörning" (vad dom än kallar det nu för tiden). Och jag vet.. verkligen. verkligen...hur det känns. Ville bara lämna en liten kommentar.

5:43 fm  
Anonymous mella said...

btw. Ville bara svara "anonym" på det där med att det inte är Borderline. Hatar nööär okunniga idioter som inte vet så mycket skriver något så idiotiskt. För din information "anonym", så de flesta med Borderline lider i kombination med sjukdomen också av posttraumatisk stress. Plus att de diagnoserna är väldigt, väldigt lika på sitt sätt. Och samtidigt väldigt olika. Men kom inte och säg att du vet bättre. Men som sagt, de flesta som lider av borderline har även oftast posttraumatisk stress i bakgrunden också.

-.-

5:47 fm  
Blogger Ida said...

Hej, ja har oxå borderline.
Skulle va skönt för mej att lära känna ngn som oxå har det..
ja har inte vart med om starka traumatiska upplevelser som du, men skulle ändå vad skönt, fick nyss min diagnos o har nog levt de ett tag utan att veta om de.

2:11 em  

Skicka en kommentar

<< Home