tisdag, juni 14, 2011

94. Vet ingenting längre.

Jag vet varken vad som är upp eller vad som är ner. Ett enda virr-varv av kaotiska känslor som smärtar.

Känns som att jag står upp och ner. Kanske det är därför det är så svårt att andas? Kanske det är det som gör att jag knappt ser framåt?

Hur länge orkar man famla i vilsenheten? Blir det aldrig lättare? Jag förstår inte.

Det är så mycket jag inte förstår.


...gRåtEr meJ tiLl sÖmnS naTt eFteR nAtt...

Etiketter: , , , ,

2 Comments:

Anonymous josefin said...

Jag skulle bli superglad om någon ville dela med sig av något jobbigt som hänt i ens liv. Psykisk ohälsa, övergrepp, våld, missbruk, ja vad som helst som jag får tillåtelse att publicera i min blogg. Självklart får man vara anonym. Skicka gärna en kommentar eller skriv till min mejl: pussgurkan_9o@hotmail.com
Skriv: "Händelser att dela med sig av" som rubrik.

Jag tror det är viktigt att man talar om det som är jobbigt och framstår som något man ska skämmas över. Vad man än i livet har varit med om så finns det ingen anledning till att skämmas över det. Ingen anledning till att mörklägga händelsen/händelserna. För det finns fler där ute som kanske är med om exakt samma sak just nu. När man mår dåligt känner man sig oftast väldigt ensam, men det är man inte. Det finns folk som är med om samma sak just nu eller kanske har tagit sig igenom det som du själv har gått och bär på. Det spelar ingen roll om det är något som du tagit dig igenom och inte mår dåligt över nu eller om du är mitt uppe i allt.

Är jättetacksam om någon vill dela med sig av sin historia!

8:16 fm  
Anonymous Sandra said...

http://bumbionice.blogg.se/2011/august/jillian-michaels-ord.html#comment

7:43 em  

Skicka en kommentar

<< Home