95. Skriker, men inget hörs...
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Allt är bara ett enda stort kaos. Kämpar på, men orken finns snart inte mer. Destruktiva tankar och impulser invaderar mig. Hur länge håller mina försvarsmurar?
Det smärtsamma är att det finns inget som tar bort allt det onda. Det smärtsamma mörker som smular sönder det lilla hopp som fanns.
Jag är så trött på att varenda natt vakna med panik och knappt kan andas. Även i drömmarna får jag uppleva övergreppen gång på gång. Och det gör så fruktansvärt ont.
Jag vet inte vad jag ska göra. Vilsen. Man orkar inte hur mycket som helst. Jag orkar inte hur mycket som helst. Ensamheten, smärtan, minnena och mörkret kväver mig till döds. Skriker, men ingen hör. Den enda som hör är jag - jag hör mitt hjärtskärande eko.
Vet inte om jag klarar mer.
Etiketter: destruktiv, drömmer, ensamhet, kvävs, mörker, panik, skriker, smärta, övergrepp
posted by MefiX at 3:16 fm
3 Comments:
Vet hur det känns...
hej hej
jag känner igen mig i dig o vet exakt hur du känner dig. hör gärna av dig till mig. kram petra
skorpion42@hotmail.com
Hej vännen!
Har du någon möjlighet att pröva DBT (dialektisk beteendeterapi) någon gång i ditt liv, tycker jag att du ska göra det. Du klara det här, du är stark!
Kram!
Skicka en kommentar
<< Home