lördag, april 22, 2006

7.Tvång.

Det är någonting inombord mej som ständigt vill förstöra. Någonting vill ha bort mej. Jag försöker att inte lyssna på det. Men det är svårt. Tvånget är starkt. Men jag försöker att inte lyssna på det mörka.

Aldrig kan man få vara nöjd. Alltid ska jag förstöra på ett eller annat sätt. Det är inte meningen. Förlåt.

Om det blir som jag tänkt så kommer jag undan lunchen på tisdag och torsdag utan att någon kan märka nånting. Kanske det går på måndag oxå. Måste dra ner på det nu, måste skärpa mej. Måste komma ner lite till. Medicinerna gör mej fet. Vill kunna vara som förrut.

Förlåt.
Dåligt samvete. Dumma mej!
Jag ska inte klaga. Nej det ska jag verkligen inte! Måste skärpa mej!
Jag är glad att jag lever och är frisk fysiskt! Jag är jättetacksam för det!

Jag är rädd. Jag känner mej ensam. Jag saknar honom. Jag saknar trygghet. Vill ha din famn att krypa in i. Jag vill att dina mjuka händer håller i mej och hindrar mörkret från att ta mej!

Kommer jag någonsin bli frisk? Hur ska jag göra? Jag förstår inte. Hjälp! Jag vill bli frisk! Jag vill kunna njuta av livet på rikigt! Har dåligt samvete för att jag inte kan njuta av livet som jag lnskar att jag kunde. Hjälp mej att bli frisk!
Jag har fått en stor gåva: livet, och just därför borde jag ta vara på det så bra jag kan, därför ska jag bli frisk! Jag vill bli frisk!

Nu ska jag försöka sova.
God Natt gott folk.

Etiketter: , , , , , ,