torsdag, mars 16, 2006

5.Rädslan är enorm.

Det är lessamt att nästa bara känna mörker och rädsla. Vill känna glädje, vill se ljus!
Nu ska jag strax göra något som jag inte vet om jag kommer klara av. Jag är rädd att det blir tufft. Tänk om det blir för tungt och så står jag där utan min behandlare. Vad gör jag? Hjälp. Jag får hoppas att han kan ta hand om mej ifall det behövs. Det är just känslan av att veta att jag kanske står där ensam... Man vet aldrig. Det skrämmer mej.

Det är mycket som skrämmer mej. Nu är jag rädd för att nåt hemskt ska hända. Jag hoppas att allt går bra.

Hoppas att du vill finnas vid min sida och ta mej i famnen ifall jag behöver nån som håller om mej.

Rädd.
Hoppas allt går bra.

Etiketter: , , ,